Haft ett väldigt långt uppehåll. Inget medvetet, det har bara blivit så. Men nu kände jag att det var dags att skriva av mig lite. 

Igår såg jag en av mina före detta bästa vänner. Hon var på samma ställe som jag, men i ett annat sällskap. Vi vinkade och log, men det var allt. Och jag kunde inte placera känslan. Kändes det okej för mig att vi bara "vinkar och ler"? Är det där vi är nu? Hur kan man ha varit någon sååå nära och nu är man så långt ifrån varandra. 

Jag funderar på ifall jag trycker bort känslorna för att jag tycker att detta är alldeles för jobbigt att hantera. Jag funderar även på ifall jag på något sätt hanterar det såhär för att jag innerst inne är arg på henne och tycker att hon har svikit mig. Hon gick igenom en jobbig tid och enligt min uppfattning fanns jag där och stöttade henne under denna tid. Sen när jag hamnade i en jobbig situation kan jag inte riktigt minnas att hon fanns där. Det känns som att hon bara gled iväg lite mer varje dag. Det är min uppfattning, men jag vet inte. 

Jag funderar på om jag ska fråga henne om vi ska ta en promenad någon dag. Samtidigt känner jag "Vad ska vi prata om?". Visst, jag kan fråga henne om allmänna saker och le och nicka när hon svarar. Sen är ju frågan vad hon vill. Vill hon ens träffa mig? Undrar hon också varför vi inte pratar eller ses längre?