Ångest

ångest, ångest, ångest... ibland glömmer man nästan bort att man lider av den. Har varit hyfsat ångestfri ett tag nu. Men sen kommer det som ett brev på posten. Varför passar inte jag in någonstans? Vad är det för fel på mig? Varför har jag sån oro i kroppen? Hur ska jag göra för att slippa detta? Jag vill bara leva, bara vara. Jag orkar inte med alla dessa stora känslor och funderingar kring meningen med livet hela tiden. 

när livet kommer emellan

kära lilla vän, jag är så ledsen för allt som du måste gå igenom. jag vet inte varför allt detta som hänt de 2 senaste åren drabbar dig och jag hoppas verkligen att det blir lättare snart. du förtjänar det bästa och du kämpar så hårt. men nu måste du bara få vara, bara ta det lugnt och ta hand om dig själv. jag kan inte tänka mig hur det är att få ett missfall och jag kan inte råda dig i vad du ska göra. men jag kan finnas här om du vill prata, eller om du vill att jag ska prata om oväsentliga saker, bara för att du ska få glömma. jag lovar, jag gör det <3
RSS 2.0