Ibland känns det som att jag kommer från en annan planet, att jag ser och känner saker som inte alla andra ser och känner. Det kan märkas extra tydligt om det är några personer som har varit med om en händelse och sen diskuterar man vad som hände och varför man tror att saker blev som det blev. Jag känner ofta att när jag drar min version så upplever jag att andra inte riktigt förstår mitt synsätt. Som att jag hittar på och gör egna tolkningar. Detta gör att jag blir väldigt osäker och känner att jag inte riktigt vill prata om saker.

 

Anledningen kankse ligger i mitt eget självförtroende eller självkänsla. Jag har fortfarande inte riktigt förstått skillnaden dem emellan. Jag kanske behöver tro mer på mig själv och mitt omdöme. Jag är jag, och det är bra nog! Jag vet att jag och min syster skickade sms till varandra en gång där vi pratade lite om detta - att känna att man inte riktigt passar in någonstans. Men jag vet att då skrev jag till henne att vilken tur att man är denna unika varelse egentligen. Vad tråkigt om alla hade varit likadana. Men det är alltid lättare att säga det till någon annan. När man själv känner sig felplacerad är det inte lika enkelt. Det är väl någonting som man får träna på. Tålamod!