Nu ligger jag här i sängen, mitt i natten, med en obotlig ångest. Livet blir så mycket mörkare de nätterna man inte lyckas somna. Det är så mycket tankar som far igenom huvudet som jag inte kan stoppa. Det är precis som att jag tror att jag ska rädda hela världen och löser jag inte nattens problem så väntar en undergång. 

Det är vid dessa tillfällen som jag önskar att jag var en enklare person. Jag önskar att jag var en sån som kan somna på en föreläsning, en sån som inte bryr sig om bagaget kommer bort, en sån som pratar innan den tänker, en sån som glömmer att gå på toa innan den lämnar hemmet, en sån som somnar bara den lägger huvudet på kudden. Men jag är inte sån.. Jag är raka motsatsen och då är det inte så konstigt att man ibland känner sig lite för krånglig och lite för kontrollerande.

Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut med detta men jag kände att klockan snart är halv två på natten och jag kan inte somna på grund av alla mina tankar. Jag var tvungen att få ner lite i text för att få det ur mig. Jag känner mig helt enkelt överstimulerad efter resan och jag klarar inte av pressen.. Jag funderar till och med på att inte ens starta internet på telefonen imorgon. Låta det vara avstängt och stänga ute alla andra. Jag behöver återhämtning och jag behöver det nu.