Ligger just nu och lyssnar på ett gammalt avsnitt av Fredagspodden. Där pratar Hannah och Amanda om "ett vittne till sitt liv". Med detta menar de människor som varit med en i olika delar av ens liv.

Det är rätt fint när man tänker efter. Att man har massa människor i ens liv som är vittnen till olika skeden i livet - både bra och dåliga. Vissa vittnen har man lämnat i ett gammalt kapitel. Kanske saker som man inte ens vill komma ihåg.

Vissa vittnen ville man aldrig förlora, vänner som blev vittnen till så himla mycket i livet - men som inte längre finns kvar.

Det fina är de vittnen som fortfarande finns kvar - trots alla dumma och konstiga saker man gjort i livet. Trots att man gråtit som ett litet barn så att snoret har runnit nerför ansiktet.