Bemötande och förväntningar

Vi människor är himla komplicerade. Vi kan vara det absolut bästa för varandra eller det absolut sämsta. Du har förmodligen någon gång träffat någon som du verkligen inte klickat med? Vad ni än säger till varandra blir det missuppfattningar och det känns som att ni motarbetar varandra konstant. 
 
Vad kan det bero på? Kan det vara de signaler vi sänder ut, som direkt reflekteras mot oss. Kan det vara förväntningar man har hos den andra personen? Något som jag själv uppmärksammat när detta hänt i jobbsammanhang är att jag känner mig extremt missförstådd. Jag känner att  hela situationen ger en helt fel bild av mig som person. Och ibland så låser man fast sig själv vid den bilden! Man vill inte "ge sig" eller förlora det man står för. Men helt plötsligt känner man sig då som en annan person.. En otrevlig och icke tillmötesgående människa. 
 
Detta skapar ännu mer ringar på vattnet och slutligen ligger det för mycket stolthet bakom hela situationen. Men jag har kommit fram till att det bästa att göra i sådana situationer är att vara den större personen. Lägg ner skölden och visa ditt rätta jag. Man kan verkligen bli förvånad över det man får tillbaka. Saker som legat och gnagt i flera månader kan lösa sig bara man öppnar hjärtat och försöker vara hjälpsam. 
 
Det är rätt enkelt egentligen: Det du sår får du också skörda. 
 
Människan är kanske inte så himla komplicerad trots allt. 
 
Kärlek. 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0