Att sakna en vän

Visst är det konstigt det där med olika relationer i ens liv. Det är som att det är förutbestämt att man ska träffa vissa människor vid vissa tidpunkter, och vissa stannar kvar i ens liv och vissa försvinner. Ibland blir det även pauser med vissa människor - för de återvänder in i ens liv igen, vid en annan tidpunkt, med ett annat syfte.
 
Just nu har jag två vänner som har försvunnit ut ur mitt liv. Båda har stått mig väldigt nära, i alla fall från min sida, och jag vet inte riktigt hur jag ser på situationen just nu. Innan när nära vänner har försvunnit ut ur mitt liv så har jag blivit väldigt ledsen - nästan så att det har känts som att en del av mig har dött. Det är inte riktigt på samma sätt denna gången och jag vet inte varför.
 
Egentligen så borde denna gången vara ännu värre, för dessa vänner pratade jag med nästan varje dag - om allt! De är helt oberoende av varandra och de två har aldrig träffats. Och nu när jag ser tillbaka på det känns det nästan som att de försvann ungefär samtidigt från mitt liv.
 
Betyder detta att det var en skifte i mitt liv vid denna tidpunkt? Var det meningen att jag skulle ta ett nytt kliv och tro lite mer på mig själv? Bli lite mer självständig? Just nu känner jag att jag inte har någon vän som jag berättar allt för. Det var dessa två, som jag kunde prata med om allt mellan himmel och jord.
 
Men hur gör man i livet när det blir såhär? Saknar jag dem? Ja, det gör jag, varje dag. Jag saknar känslan av att ha en vän som man kan prata med i timmar, som man gapskrattar med och som accepterar en och stöttar en i vått och torrt. Men jag blir förvånad över mig själv att jag inte saknar dem så att hjärtat gör ont. Kanske var jag beredd på att det skulle bli som det blev.

Det kan också betyda att jag saknar dem alldeles för mycket för att ens orka ta tag i det. Jag kan inte ens säga till dem att jag saknar dem för jag är alldeles för rädd att de inte saknar mig lika mycket tillbaka.

  Det är ingenting som har hänt eller så, jag tror bara att vi har glidit ifrån varandra.
 
Och jag har många andra vänner och även familj som är helt klart bäst! Men det är något speciellt med att ha en bästa vän..
 
 
 
Hannah
2017-04-27 @ 05:43:33
URL: http://gotlandspinglan.blogg.se

Men hjälp, det känns som att det kunde varit jag som skrivit detta inlägg! Lite läskigt, men samtidigt uppfriskande att veta att jag inte är ensam om det jag upplever. Jag har läst någonstans att vart sjunde år "byts" relationer ut, som när ett batteri tar slut liksom, så sätter man i nya för att fylla på med energi. Lite intressant tanke, faktiskt. Jag saknar också en vän just nu, en vän som valde en svartsjuk flickvän framför sin bästa vän. Den har tagit hårt, men kan ändå inte mig för att gråta. Konstigt, det där..

enmiljonintryck
2017-04-27 @ 18:29:36

Oj jaha! Det var ju verkligen intressant. Man får väl helt enkelt försöka se det som att det finns en mening med allt.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0