Det är så konstigt det där med ens mående. Det är inte förrän man mår bra igen som man faktiskt inser hur dåligt man mådde. Nu när jag ser tillbaka på året som gått så skulle jag nog vilja säga att jag har varit riktigt deprimerad. På riktigt alltså, fan vad mörkt allting var. Och fan vad bra jag mår idag. Det var precis som att semestern var en avgörande faktor för mitt mående. Jag vet inte vad eller hur jag gjorde, men på väldigt länge känner jag igen mig själv igen. Jag är glad nästan jämt och vill skämta hela tiden. Jag är pigg och har fått intresse för saker igen. Och jag är så otroligt glad att jag har återvänt till mitt normala jag. Förlåt till alla runt omkring mig under detta år!