ångest, ångest, ångest... ibland glömmer man nästan bort att man lider av den. Har varit hyfsat ångestfri ett tag nu. Men sen kommer det som ett brev på posten. Varför passar inte jag in någonstans? Vad är det för fel på mig? Varför har jag sån oro i kroppen? Hur ska jag göra för att slippa detta? Jag vill bara leva, bara vara. Jag orkar inte med alla dessa stora känslor och funderingar kring meningen med livet hela tiden.