En månad utan något blogginlägg. Tiden har gått väldigt fort och den största anledningen till att jag inte har skrivit är att jag föredrar att skriva inlägg på datorn istället för telefonen. Men eftersom min dator är ganska seg så brukar jag sällan starta upp den. Men idag så kände jag att det var dags.

 

Det som snurrar i huvudet just nu och som jag har varit med om i lite olika sammanhang är min sociala oförmåga. Jag tror att många skulle bli förvånade över att jag anser mig själv som socialt oförmögen. För mig betyder inte ytliga samtalsämnen någonting, jag kan bli så otroligt ointresserad - samtidigt kan det vara det enda man orkar prata om vissa dagar.

 

Jag kan bli ledsen över min sociala oförmåga eftersom att den gör att jag ofta känner att jag inte passar in. Det finns ingen naturlig plats för mig i sammanhanget och det gör att man känner sig utanför och missplacerad. Det finns inget bättre än att vara i ett rum med människor som verkligen vet hur och vem man är. Man behöver inte anstränga sig och bli totalt utmattad. Det är svårt att vara en person som tar upp alla signaler hela tiden. Som analyserar och funderar på saker hur länge som helst.

 

Men man ska väl lära sig någonting av det.